Semester i semestern

Nu var det längesen sist. Mycket har hänt och vi har helt enkelt inte hunnit med. Vi är på Nya Zeeland. Galeforce är på Bali eller Lombok med ny besättning. Hon är utlånad i en månad och ny kapten är Rickards bror Johan som seglar med sin familj, Nataliia, Anton 6 år, Rasmus 4 år och farfar Claes. Vi önskar dem en härlig upplevelse och hoppas att de vill göra ett gästinlägg. Vi hade några sköna dagar tillsammans på Galeforce innan vi lämnade över kaptenshatten. Det var så roligt att umgås lite med familjen och barnen älskade att få hänga med kusinerna. Vi bodde 10 stycken på båten och det funkade faktiskt ganska bra. 🙂

Strax innan besöket märkte vi en skada på babord roderfäste. En nötningsskada av sprucken kolfiber. För att inte göra skadan värre seglade vi vidare med bara ett roder, men båten blev svårstyrd och det gick inte att köra på autopilot. Det var inte en båt att lämna över till den nya besättningen. Med 4 dagar kvar bokade Rickard en flygresa till Phuket och Aisa Catamarans som erbjudit sig att göra en expresslagning. Med en flygresa bokad kl 21 från Bali, lämnar vi Lombok samma morgon, seglar över det strömmiga sundet under fel måncykel, fångar en boj i Serengan, tar en taxi till Denpasar för att köpa verktyg så att vi kan montera bort rodren och vid 19 lämnar Rickard Galeforce, Maria och barnen, men rodren under armen och åker till flygplatsen. Det var en lite orolig Maria som stod ensam kvar. Det var hög tid att lära sig köra jolle.

Allt gick bra. Johans familj anlände en dag före Rickard och de nylagade rodren. Vi lyckades montera på dem och segla iväg. Halleluja. Vi kunde nu med gott samvete packa våra väskor för 6 veckor på Nya Zeeland.

När vi landade i Auckland på Nya Zeeland, möttes vi av sval luft som var lätt att andas och som doftade som Kroatien. Underbart! Som vanligt hade vi inte planerat något i förväg och bokade det enda boende som fanns kvar i Whitianga där vi skulle träffa Alice bästa kompis Lilly från Kummelnäs. Vi kom fram vid 23-tiden och välkomnades på hotellet av två stora kackerlackor och började nästan gråta, men trötta som vi var somnade vi ändå och bodde kvar där i 5 dagar.

Whitianga (utalas Fittianga…!) är en kuststad som ligger i Mercury Bay, 3 timmar med bil från Auckland i Coromandel distriktet. Hela Coromandel är fantastiskt vackert med ett böljande landskap och en kustlinje pepprad med fina stränder som ofta är öde. Vi letar efter får, men ser överallt kor beta på ängarna. Vilken start på Nya Zeelandsresan! Man får alltid höra att Sydön ska vara vackrast, men vi är redan helt sålda efter första stoppen på Nordön.

Det var fantastiskt roligt att träffa Lilly och hennes härliga familj, mamma Claudia, pappa Stefan och tvillingarna Julian och Vincent (9 år). Till skillnad från oss är de välorganiserade och tog med oss på den enda utflykten efter den andra. Vi åkte på en glassbottom boat trip i Mercury Bay och kollade in Cathedral Cove med mera. Det var en speedboat som tog oss förbi klippformationer, grottor, bukter och vikar med kristallklara vatten. Vi stannade för att snorkla och Maria fick en av sina drömmar uppfyllda när hon simmade med en stor svart stingrocka.

Vi har även gjort utflykter till vattenfall, kört förbi en grisfarm med kultingar och den ena magiska stranden efter den andra. Den absolut vackraste stranden vi har sett under hela vår resa är Otama Beach. Bred, vit sand i kilometer. Böljande gröna kullar på ena sidan, dramatiska klippor på andra. Bara en handfull människor. Här skulle vi kunna stanna resten av livet. Skaffa hund och bli mjölkbönder, eller något annat lågintensivt och livsbejakande.

Efter 5 dagar lämnade Lilly och hennes familj Nya Zeeland för att åka hem till Sverige, och efter sig lämnade dem en lista med alla deras guldkorn. Tack familjen Arkling! Vi lämnade Whitianga och åkte vidare längs kusten till Whangamata och träffade en andra familj från Kummelnäs, kompisar till en av Sofies bästa kompisar. De har två döttrar, Stella 10 och Daisy 5 år. Vi hade en superhärlig dag tillsammans på Whangamatas fina strand där de försökte lära oss att surfa!

Nu är vi i Rotorua, en lite större stad på ca 50 000 invånare inåt landet i ett område med geotermisk aktivitet, gejsrar och heta lergropar. Det luktar svavel och ryker ur marken lite här och var. Idag gjorde vi en utflykt till Redwoods, en stor skog med olika vandringsleder och imponerande redwood träd! Vi gjorde en liten hike upp till en utsiktsplats ackompanjerad av högljudda cikador och gick bland annat förbi stora pepparmintträd som spred en aromatisk doft och lät oss imponeras av de stora träden. Imorgon vill vi se gejsrar och bada i heta källor, men först ska vi bada i hotellets geotermiskt uppvärmda pool.

 

 

Rickard & Maria

Posted by Rickard & Maria

1 comment

Oj vad härliga bilder!!!
Och man vänjer sig med lukten i Fartopolis (Rotorua) 🙂
Är det Wellington nästa?
Ha det bra!
//Ante

Kommentera