Nyårsafton på Gili Trawangan

Så har vi lämnat Balis nordkust med sina svarat vulkanstränder och seglat vidare till Lombok och Giliöarna. Men vi kommer snart tillbaka till Bali för att kolla in sydsidan och möta upp Rickards pappa och bror med familj. Lovina beach avslutades på Julafton med utflykt till ett vattenfall och bad i heta källor och sedan julmiddag på stranden. Mysigt! I cheesecaken kunde de dock gärna bytt cheddar mot cream cheese. På juldagsmorgon kastade vi loss och drog vidare österut längs Balis nordkust. På väg mot Gili stannade vi till vid Amed – en lugn vik på Balis nordost spets. Där rådde soft reaggestämning. Stränderna var svarta och ganska tråkiga, men landskapet i övrigt var mycket vackert med böljande gröna berg och Balis högsta vulkan på 3000 m i bakgrunden. Vi gjorde en liten utflykt och vraksnorklade på en gammal Japansk båt. Tjejerna som fått nog av dyk och snorkling stannade i skuggan på ett mysigt café vid stranden. I Amed passade vi även på att laga Code Zeron. Rickard satt i skräddarställning med nål och tråd framme på nätet och sydde för glatta livet tills segelnålen gick söder. Det känns som att det kommer hålla.

Nästa morgon lättade vi ankar mot Lombok och hissade den nylagade Code Zeron. Hon seglade oss ensam, utan storen, i 7-9 knop hela vägen fram. För första gången under resan kom en flock med delfiner och simmade och hoppade med båten. Vi satt på nätet hela familjen och njöt av skådespelet. Som vi har väntat på dem.

Giliöarna är tre 3 små öar utanför Lombok som har lockat turister i ett par decennier. Vi var här för 15 år sedan och minns dem som fantastiskt vackra med kritvita perfekta stränder, kristallklart vatten och fantastisk snorkling. Då fanns det bara backpackers här och gles bebyggelse. Nu är det ett dykmecka med alldeles för mycket turister och all korall på snorkelavstånd från stränderna är borta. Dykbåtarna ligger så tätt längs stränderna att det till och med är svårt att ankra jollen för att gå iland. Stränderna är vita, men pepprade med död korall som skär in i fötterna. Böneutropen pågår i timmar åt gången. Trots det gillar vi verkligen Giliöarna. 🙂 Idag har vi hyrt cyklar och cyklat runt hela Gili Trawangan. Såå mysigt. Det finns massvis med trevliga restauranger längs stränderna som har fruktshakes och riktigt god mat. Vägarna trafikeras endast av andra cyklister och häst och vagn. Trots att korallen är borta så simmar sköldpaddorna tätt utanför stranden. På en snorklingstur såg vi 4 stycken, två som låg och vilade på botten och två som simmade med oss. De är vana vid människor och man kommer mycket nära. 🙂 Tjejerna älskar det här.

Vi har besökt 2 av Giliöarna, Gili Air och Gili Trawangan. Gili Air var lite lugnare med mindre turister, man kunde vara ensam på stränderna och solnedgångarna var magiska. De finaste vi sett faktiskt.

Det är nyårsafton och vi har nu varit borta från Sverige i 6 månader. Vi har inte kommit så långt som vi trodde och resrutten har ändrats ett par gånger, men det känns bra. Vi har seglat mindre än förväntat på grund av brist på vind och den befarade sjösjukan har uteblivit på grund av fint väder utan vågor.  Skolan är lite tuffare än väntat. Vi har inte träffat så många cruisers som vi trott, kanske för att vi envisas med att åka fel säsong. Det sociala livet har därför kretsat kring till familjen. Vi älskar Galeforce. Vi vuxna älskar seglingen, men tyvärr är barnen inte lika entusiastiska. Alla tre barnen gillar vissa delar med båtlivet, men saknar sina kompisar och längtar hem en del. Alice sammanfattar ”Borta bra men hemma bäst.” Vi vuxna håller inte riktigt med. Vi har det ganska bra. Vi längtar åtminstone inte hem till vintermörkret.

Ikväll firar vi på båten med trerättersmiddag och bubbel.

Skål och Got Nytt År!

Rickard & Maria

Posted by Rickard & Maria

Kommentera