Månad: juli 2019

Flodbåt i Borneos djungler

Flodbåt i Borneos djungler

Vinden fläktar i håret och vi susar fram över vågorna. Det är härligt att segla när allt går som det ska. Vi är på Javahavet mellan Kumai och Belitung med en lyckad nattsegling bakom oss. Skönt med revansch! Efter kalabaliken med bogserbåten fick vi ännu en riktigt jobbig natt på havet. Vi kastar loss i gryningen från Bawean och går mot Kumai, ca. 200 NM. Dagen börjar bra. Vi har perfekt vind och dundrar fram, som mest i 18 knop! En fransk katamaran, Black Lion, avseglar också mot Kumai samtidigt som oss. Galeforce går nästan dubbelt så snabbt som Black Lion och redan efter några timmar är de utom synhåll långt bakom oss.

Det är mycket trafik och gång på gång får vi väja för andra båtar. När natten kommer är havet fullt av upplysta fiskebåtar. De lyser med kraftiga gröna ljus för att locka till sig fisk eller räkor. Vi sicksackar mellan båtarna. Mitt i natten får vi problem med babord roder. Länkarmen som kopplar det till ratten har lossnat. Rodret fladdrar utan styrförmåga. Det är svårt att hålla kursen med bara styrbord roder och autopiloten går inte att använda. Pontus handstyr mellan fiskebåtarna medans Rickard försöker lista ut vad som hänt. Efter två timmars skruvande och fixande är länkarmen på plats igen och vi kan pusta ut.

Klockan är nu 3 på natten, vi har båda dragit på oss en förkylning och snorar och hostar och är riktigt trötta. Vi håller ut långt från kusten för att undvika fiskefällor i mörkret. Det hjälper inte. Kl. 4 fastnar vi i ett enormt fiskenät mitt ute på havet. Det är flera hundra meter långt och utan lampor är det omöjligt att upptäcka. Det snurrar in sig runt hela båten och fastnar i daggerboards, roder och saildrive. Det blåser 23 knops vind och stora vågor sköljer in över aktern och vidare in i salongen. Vi tar ner seglen och sliter och drar med båtshaken för att komma loss, men det går inte. Vi sitter ordentligt fast. Efter en stund kommer fiskebåten som lagt nätet och lyser på oss med strålkastare och ropar argt i radion på Indonesiska. Fiskebåten plockar upp nätet vilket bara resulterar i att våra båtar är bundna vid varandra med en spänd navelsträng av fiskenät. Vi jobbar vidare med båtshaken utan framgång. Efter två timmar tröttnar fiskebåten, skär av nätet på sin sida och drar iväg. Nätet blir slappt och vi kan såga av den långa svansen på vår sida med en brödkniv. Bitar av nätet sitter fortfarande fast i propellern så vi vågar inte använda motorn.

Klockan är nu 5. Utmattade och sjuka hissar vi segel igen och fortsätter. Pontus kryper till kojs. 20 minuter senare sitter vi fast i ett nytt fiskenät! Som tur är sitter vi inte fast lika hårt den här gången. Vana med båtshake och brödkniv sågar vi oss loss på några minuter. Upp med seglen igen och iväg. Fiskebåten som lagt nät nr. 2 lämnar vi bakom oss. Efter några timmar är det ljust och vi ankrar i Kumaiflodens mynning. Rickard dyker på propellern i det bruna vattnet och plockar bort resterna av fiskenät. Då märker vi att vi är förföljda. Fiskebåt nr. 2 kommer ikapp och kör upp jämsides med oss när vi tar upp ankaret. De är arga som tusan och skriker ”you must pay”. Vi är inte sugna på en uppgörelse på båtarna och bestämmer att vi ska diskutera vidare i Kumai town, ett par timmars gång upp längs floden. Väl framme i staden får vi tag på en Indonesisk hotellägare som kan bra engelska och hjälper oss att förhandla. Vi betalar 1 miljon rupia, 650 kr, för nätet och det känns väldigt skönt när fiskebåten ger sig av och vi kan pusta ut på Galeforce. Den franska båten Black Lion har hunnit före oss och ligger redan för ankar. Så mycket för att ha en snabbare båt 🙁

Kumai i södra Borneo är känt för sina vilda orangutanger och det är därför vi är här. Vi tar en 3 dagarstur på flodbåt med guide upp längs floden. Apskådning och djungeltrecking står på schemat. Det är magiskt att glida upp längs floden med tät djungel omkring sig. Djungeln är full av apor. Förutom orangutanger ser vi mängder med näsapor, makaker och en gibbonapa. I skymningen sitter näsaporna i stora flockar i träden längs floden och äter blad och kivas med varandra. Vi får se dessa märkliga djur med den karaktäristiska långa röda näsan på mycket nära håll. Orangutangerna skådas främst på matstationer i djungeln där nationalparken lägger ut bananer och annan mat vid givna tidpunkter. Mängder med orangutanger kommer för att äta sig mätta. Mammor med barn hängandes i håret på magen och stora dominanta hannar med kindflärpar och hakpåse trycker sävligt i sig otroliga mängder bananer. På ett ställe sitter en tonåring i trädet ovanför oss och kastar trotsigt grenar mot åskådarna. De är mycket mänskliga och fascinerande att se. När det mörknar går vi natt-trecking med ficklampa i djungeln. Guiden lockar fram stora tarantellaspindlar ur sina hålor och vi får även se en mycket giftig ”green viper” orm som slingrar sig på en gren bredvid oss. Läskigt värre!

Posted by Rickard & Maria in Familj
Kalabaliken på Javahavet

Kalabaliken på Javahavet

Vi har precis ankrat på ön Bawean mitt i Javahavet efter en stundom skräckfylld 36 timmars segling. Vi hann precis fram i tid för att kasta ankar till solens sista strålar. När vi packar ihop seglet är det redan mörkt. Det känns fantastiskt skönt att ligga i en trygg hamn. All spänning släpper och vi skrattar så vi gråter när vi pratar om nattens äventyr. Det höll på att gå riktigt år pipsvängen. Det är mitt i natten, vi susar fram i 9 knop i 25 knops härlig medvind. Det är Pontus första nattsegling. Pontus har vakten och väcker Rickard som sover i soffan. Det är båtar föröver. Vi tror först att de står still och girar så mycket vi kan babord utan att få gipp. Mer åt babord går inte förseglet fladdrar och storen balanserar. Båtarna kommer snabbt närmare. Det är en bogserbåt med släp och den står inte still. Vi är på rak kollisionskurs. Vi lyser med strålkastaren att vi vill passera framför. Det går inte, vi måste gira styrbord, upp i vind. Vi går upp så högt i vind vi kan med oskotade segel men trycks av vinden rakt ner mot släpet. Allt går otroligt snabbt. Vi åker in i trossen mellan bogserbåten och släpet och driver i 5 knop rakt mot släpet. Vi slår full back i båda motorerna. Babord motor trasslar in sig i trossen och går inte att köra. De lyser på oss med strålkastare och skriker i megafoner på Indonesiska. Vi förbereder oss på krock. Men styrbord motor kämpar med full back mot seglen och lyckas vrida båten så seglen slår över. Vi stannar 20 meter ifrån släpet, fortfarande med full back. I panik tar vi ner storen och rullar in focken. Vi sitter fast i trossen. Efter en halvtimmes trixande med daggerboards och roder kommer vi loss och kan segla därifrån. Efter incidenten är det svårt att komma till ro och sova. Seglingen fortsätter dock lugnt och tryggt hela vägen in i hamn.

Innan överfarten hade vi några härliga dagar på Bali där vi besökte risodlingar och kaffeplantage i Ubud för att sedan segla vidare till Amed på nordöstra Bali där vi gjorde två dyk. Första på vraket USAT Liberty från andra världskriget och sedan på ett fint korallrev. Pontus hade aldrig dykt med tuber förut men klarade sig galant under vattnet.

Imorgon seglar vi vidare mot Kumaifloden på södra Borneo.

Posted by Rickard & Maria in Familj
Slut på äventyret

Slut på äventyret

10/7 2019

Plötsligt är vi här, tillbaks på Bali med båten full av packade väskor. Om några timmar flyger Maria och barnen hem till Sverige. Efter 13 månader och 11 dagar är äventyret nu slut. Barnen har räknat dagarna till hemresan och längtat. De saknar huset, leksakerna, kompisarna, maten – hemmalivet. Vi vuxna saknar också vissa saker men längtar inte tillbaks till vardagen. Det ska bli underbart att handla i en välsorterad matvarubutik, gå långa promenader, frysa lite lagom och sätta på sig en kofta. Hemma väntar ett tomt hus där allt ligger nerpackat i lådor i källaren, till och med sängen är undanstoppad. Ingen bil, inga kläder men i kylen väntar iallafall favoritosten, salami och falukorv. Tack Natalie och MatHem.

Den senaste tiden har vi haft riktig semester på våra favoritöar Gili Air och Gili Asahan. Vi har frossat i italienska delikatesser, druckit limoncello och ätit gelato var och varannan dag. På Gili Asahan finns en supermysig italiensk restaurang där man kan hänga i timmar och slappa eller spela sällskapsspel. Vi blev stammisar. På kvällarna gick vi promenader runt ön. I solnedgången varvades stränder med krossad korall, klippor och kullar. En egen bubbla långt ifrån den övriga världen.

Sista seglingarna har bjudit på härlig medvind. Mellan Lombok och Bali hamnar vi mitt i en enorm flock med delfiner. Hundratals små delfiner simmar förbi båten och då och då hoppar de flera meter upp i luften och landar igen med stora plask. Vackert!

Rickard ska stanna på Galeforce. Om några dagar kommer polaren Pontus som ska hjälpa till med seglingen upp till Singapore. Det ska också bli skoj 🙂

Posted by Rickard & Maria in Familj