Objudna gäster

12/6

Hemlängtan. Den kommer smygande ibland. Vissa dagar mer än andra. Som idag. Det guppar och småregnar. Dynorna i sittbrunnen är blöta, så utrymmet är begränsat. Golvet är blött och så även fötterna. Handdukarna är blöta och torkar aldrig. Barnen är rastlösa för att det går inte att röra på sig. Det finns inga ytor. På kvällarna blir vi överfallna av kryp av olika slag. På ett ankringsställe är det flygmyror i tusental och på ett annat är det hundratals centimeterstora skalbaggar som liknar kackerlackor med sina viftande antenner. Mornarna börjar med krypsanering. Bullriga små lokala motorbåtar kör förbi Galeforce. Många vill stanna och komma ombord. Det är kul ibland, men lite jobbigt också. De flesta är nyfikna och gulliga och vill se hur vi har det. De ställer lite frågor och försöker på indonesiska berätta lite saker om omgivningen som kan vara bra för oss att veta som var det finns korallrev och att vi är välkomna att besöka deras by. Ibland vill de ha saker, de frågar efter cyklop eller fiskedrag, men vi har inget att ge. Ibland vill de sälja fisk eller kokosnötter, vilket vi gärna köper. Ofta kommer de ombord utan att bli inbjudna och sedan stannar de länge, alldeles för länge, och vill inte förstå våra försynta antydningar om att de ska gå. Ibland gömmer vi oss för vi orkar inte med fler besök. Idag kom en ovanligt påflugen lokalbo. Vi vinkade men förblev sittande och låssades inte förstå att han ville prata med oss. Men när han rammade oss från sidan kunde vi inte annat än springa fram till honom. Han tog det som en inbjudan och klättrade ombord på Galeforce. Jaha, då var vi där igen… En timme av att sitta och le, försöka förstå eller inte förstå när de tigger om gåvor.

Men nu har regnet upphört, solen bryter fram mellan molnen. Nu bär det av in till stranden så att vi kan röra på oss och skaka av oss rastlösheten. Då försvinner också hemlängtan. Det syns till och med en regnbåge. Stranden är vacker och jollen susar fram över vattnet. Vinden sliter i kind och hår och livet är härligt igen. Och om man ska vara ärlig så är regndagarna få och 99% av ankringarna krypfria.

Vi är tillbaka vid fyrön Pulau Obi på vår väg tillbaka till Wakatobi. När vi lämnade Raja Ampat såg vi en val simma förbi båten. Han rörde sig som en gigantisk delfin. Vi hörde hans mäktiga blåsljud när han dök precis framför båten och såg hans majestätiska stjärtfena. Riktigt häftigt! Vi har också fångat en hel del fisk på sista tiden, först två fina tonfiskar, sedan en liten barracuda och en till riktigt stor tonfisk. Underbart! Och ett härligt inslag på menyn, särskilt när proteinförråden börjar sina.

Nu har vi tre dagars härlig segling framför oss och vår fyra dagar gamla väderprognos utlovar 10-15 knops halvvind. Hoppas att det stämmer! 🙂

Rickard & Maria

Posted by Rickard & Maria

2 comments

Anders Ekelöw

Vilka fina firrar 🙂

Rickard & Maria
Rickard & Maria

Fina och goda 🙂

Kommentera