Finns det krokodiler här?

Vi gjorde det! Vi tog oss till Raja!

Vi glider in mot ön Walo vid Kofiau, inte en våg krusar vattnet, det är 20 meter djupt och vi ser varenda sten på bottnen. Stora stim av tonfisk och en och annan trevally simmar förbi båten. Vi ankrar på 13 meters djup i en stor sandpool. Ön framför oss har vit sand och palmer som vajar i vinden. För första gången någonsin vid ankring lägger vi märke till ljudbilden. Det låter tropiskt. Fåglar av olika slag. Åh, vad vi har längtat efter det här.

Men ena sidan av ön är täckt av mangrove och vi vet att det finns krokodiler på sina håll i Raja. Ön Kofiau finns inte med i våra guideböcker så vi kan inte läsa om hur det ligger till med krokodiler just här. Det finns inget internet heller. Vi sneglar mot mangroven och bestämmer oss för att bada långt därifrån. Om vi håller ihop så är not inte krokodilerna så sugna på att anfalla. För säkerhets skull tar vi med en kniv. Stranden är magisk, sanden vit och silkeslen och strömmen utanför är sval och skön. Men vi sneglar misstänksamt in mot vegetationen och undrar vem som lurar där. Och vi låter inga barn vandra iväg på upptäcktsfärd. Det finns en övergiven fiskebostad vi stranden och där hittar vi ett sköldpaddsskal. Vackert och sorgligt.

På natten drömmer Rickard om krokodiler och obehagskänslorna gnager. Så när en fiskebåt senare puttrar förbi oss, har vi bara en fråga i huvudet – finns det krokodiler? Två glada fiskare vinkar glatt och menar bestämt att här inte finns krokodiler. Vi pustar lättat ut och kan nu fullt ut njuta av detta magiska ställe.

Efter Walo vill vi bege oss till byn Waisai på Raja Ampats största ö Waigeo för att köpa det nationalparks tillstånd som krävs för att segla i Raja Ampats vatten. Men strömmarna är emot oss under seglingen dit och vi måste bryta upp resan i två etapper. Vi hittar en vacker strand och ankrar i lagom tid för att åka in och plocka snäckor en timme innan solnedgång, dygnets skönaste tid. Magiskt.

Nästa dag seglar vi vidare till marinan i Waisai. Vi vill gärna ta en boj utanför marinan och har ringt i förväg och frågat om det, men kommunikationen är svår, damen på marinan svarar ”ja” på alla våra frågor och säger något om ankring. Ok, tänker vi och förbereder oss för båda alternativen, boj och ankring. När vi kommer fram står 4 personer på bryggan och vinkar in oss till en bryggplats. Vi har inte lagt till i en marina på ett halvår och inte inventerat vilka tampar som finns var/kvar efter att vi lånat ut båten. Vi är med andra ord inte alls förberedda. Men Rickard backar in mot bryggan och Maria springer som en galning och letar i alla luckor efter fendrar och tampar. Tur att de är många på bryggan. Det blir riktigt stressigt ändå, Galeforce får smaka lite på y-bommen och vi känner oss som riktiga nybörjare. Sen får vi skämmas ännu mer när vi inte har tillräckligt med ordentliga tampar att förtöja oss med.

Men marinan är fin, restaurangen är riktigt bra och där finns en pool. Barnen är nöjda och vi har ett bra ställe att fira Viktors födelsedag på. Byn Waisai visar sig ha en riktigt fin marknad för frukt och grönsaker. Vi köper massor. Det finns till och med några små välsorterade supermarkets! Nu har vi köpt mjöl så att vi klarar oss resten av resan. Mjöl går verkligen åt i mängder. Vår vanligaste middagsmat består av platta bröd som gräddas i grillen med ost på. Sedan använder vi mjöl till alla frukostar, scones, pannkakor och surdegsbröd. Det blir en och annan kladdkaka också.

Nu längtar vi efter snorkling och dyk. Vi har åkt vidare till nästa vik och dykstället Scuba Republic. Alice är inbokad på att ta dykcertifikat med början imorgon. Vi andra ska följa med på hennes fyra dyk. Nice.