Som i en fembok

13/5 Påväg från Pulau Obi till Kofiau, Raja Ampat

Nu är vi snart där. När vi kastar ankar nästa nästa gång blir det i Raja Ampat, målet för resan. Weee! Vi har precis lättat ankar från Pulao Obi, där vi återhämtat oss från den 300 sjömil långa seglatsen från Wangi-Wangi i södra Sulawesi. Pulao Obi – vilken härlig oas. Vi ankrade i en sandpool med kristallklart vatten, framför oss låg en fin strand utan högar av plast och skräp från världshaven, en kokospalmodling i bakgrunden, en gammal fyr från svunna tider och lokalbefolkning som är välkomnande och generösa utan att vilja ha något tillbaka. Efter 2 och ett halvt dygn utan fast mark under fötterna var det underbart att få springa gå på den fasta sanden och efter att ha läst alla Enid Blytons femböcker var förväntningarna på att få utforska den gamla fyren skyhöga. Tänk om dörren var olåst och man kunde gå in…

När vi närmar oss fyren, ett 40 meter högt betongtorn, ser vi att fönsterna står öppna och svalor i mängder cirkulerar runt tornet, dörren är sedan länge borta, det är med andra ord bara att traska in. Tusentals svalor har gjort fyren till sitt hem och det luktar därefter. Men ståltrappan lutar brant och inbjudande uppåt och vi börjar vår klättring. Wow, vilken utsikt. Vi ser en kuperad grön ö och så fina Galeforce där hon ligger i det glittrande havet. Det är alltid lika kul att se henne från ovan. Men trots att vi letar så hittar vi inga hemliga gångar, smugglargömmor eller sjörövarskatter som sig bör i ett femäventyr.

Tillbaka på båten kom en fiskare för att sälja sin färska fångst, fem fina små tonfiskar. Dem ville vi såklart köpa. Nyfiket kom han ombord, vi bjöd på cola och han dröjde sig oblygt kvar. Men han var trevlig och varnade oss för krokodiler och primitiva folk i grannbyarna som förgiftar turister, kan det vara kanibaler? Innan han åkte visade han stolt upp sin övriga fångst. Under en presenning i båten låg en levande 20 kilos havssköldpadda. Den blir god till middag, sa han. Vi blev alla bestörta och Sofie skrek att han skulle släppa tillbaka den i havet, men vi tog oss samman och förstod att det inte var vår plats att lägga oss i. Minnet kommer dock att dröja sig kvar länge.

Vi har börjat planera för hemresa. Det är bara 2 månader kvar innan Maria och barnen flyger hem från Bali. Rickard stannar på Galeforce ytterligare några månader för att segla vidare till Phuket, där hon ska säljas. Vår fina båt och hem. Vi kommer att sakna henne. Det är inte så att vi längtar hem, men det finns vissa saker som vi kommer att njuta av när vi väl är hemma. Alice komer njuta av kylan och ta en lååång dusch med jättemycket vatten. Sofie kommer att säga: ”Hej då, nu drar jag till mina kompisar och är borta i en vecka.” Viktor har gjort en lista med saker att göra:

1. Fiska med Ante
2. Hoppa studsmatta
3. Äta våfflor
4. Leta efter sina leksaker
5. Leka med Abbe
6. Längta efter vintern

Maria och Rickard ska äta surdegsmackor från Fabrique och kanske en och annan laktitsbit. I sin längtan efter surdeg har Rickard till och med gett sig på att försöka baka eget surdegsbröd. Vi fick en surdegskultur av den nyazeeländska/danska barnbåten ”Bob the Cat”. Det kommer nog krävas några försök innan han når Fabrique-klass, men vem vet, vi kanske har fått en bagare i familjen. Utöver matfantasierna längtar Maria efter en dag utan att svettas och kanske allra mest efter en man som inte svettas. 🙂 Men först ska vi toknjuta av våra sista två månader, segla, bada och snorkla så mycket vi kan.