Dykning i Wakatobi

2/5 2019 Wangi-Wangi

Efter att ha hängt ett par dagar i Wakatobi kan vi konstatera att det är ett riktigt toppenställe. För första gången på länge har vi hittat andra cruisingbåtar att hänga med varav två till och med har varit barnbåtar! Namnet Wakatobi är en förkortning på de fyra huvudöarna i ögruppen: Wangi-wangi, Kaledupa, Tomia och Binongko. Hela ögruppen är en marin nationalpark med mycket fina korallrev och kristallklart vatten. Strax efter att vi ankrat vid Wangi-wangi fick vi grannar i form av den australiensiska båten La Passarola med det pensionerade paret Colleen och Les, som ankrade ett stenkast bort. Det tog inte lång stund innan de kom över med dingen och hälsade på. Vilka trevliga människor! När de fick höra om vårt trasiga storsegel kom de genast farande med sin 20 kg tunga segellagningssymaskin för att hjälpa till att laga. Efter ganska mycket slit och tre trasiga symaskinsnålar fick maskinen dock kasta in handduken. Seglet var för tjockt och hårt, bara att laga för hand. Efter flera timmars hårt slit till långt in på natten, med pannlampan i högsta hugg, var seglet tillslut lagat. Morgonen efter skulle La Passarola till grannön Hoga för att dyka med en annan barnbåt, ”Bob the Cat” en nya zeeländsk/dansk familj med två pojkar på 11 och 9 år. Det ville vi inte missa.

Det blev fina dagar på Hoga med snokling och dykning, fiskfest och umgänge. Första dagen regnade bort, men La Passerolas besättning kom över med lokalt producerat risvin och palmsprit. Oväntat gott! Särskilt risvinet. Vi fick höra om deras många år till havs och interaktion med lokalbefolkningen, de blir adopterade av infödingar i varenda by de besöker. Les har båten full av dykutrustning och ville gärna ha sällskap under ytan. Så dagen efter fick vi följa med på några dyk. Den andra barnbåten, där mamman Marlene är dykinstruktör, hakade också på. Sofie och Rickard följde med på första dyket. Det var en korallvägg med den friskaste korall vi har sett hittills på resan. Vattnet var kristallklart och sikten häpnadsväckande. Under hela dyket följde några stora batfishes efter dyksällskapet. De var nyfikna på såväl människorna som bubblorna från regulatorerna. Kul! Under uppstigningen signalerar Sofie ”out of air” till Marlene. Marlene kollar luftmätaren som visar 25 bar och trycker tillbaka munstycket i munnen på Sofie. Sofie får ingen luft och simmar upp till ytan. Väl uppe kan vi konstatera att tuben är helt slut på luft och tryckmätaren trasig. Läskigt värre, men Sofie klarade det galant och fick beröm av alla. Efter lunch fick Maria också följa med på ett dyk. I det klara vattnet var det spännande att fokusera på microlivet i korallen. Små genomskinliga kräftdjur i anemonerna, små flimmerhår och silkestunna förgreningar på koraller, genomskinliga bubblor och blåsor som vajar med vattnets rörelser och konstiga små livsformer som drar in sig och gömmer sig när man simmar förbi. Det är en annan värld.

Efteråt bjöd vi båda båtarna på grillad blue fin trevally som vi köpt av en passerande fiskebåt. 8 kg fisk som nästan inte fick plats på grillen. Det blev en riktigt fest, där alla tog med sig maträtter och tilltugg. Barnen spelade sällskapsspel och Viktor spelade pajas. Jättelyckat!

Nu är vi tillbaka i Wangi-Wangi, återförenade med den andra barnbåten och Viktors kompis Lewis, 7 år, som vi ska hälsa på imorgon. Så här sociala har vi inte varit på hela resan.

Print Friendly, PDF & Email

Posted by Rickard & Maria

1 comment

Lennart Pettersson

Hej Richard & Maria
Efter eran fina beskrivningar om Wangi-wangi . Då har ni hittat ett fint smultronställe bland de tusental öar Indonesien består utav. Ser man på kartan, så har de även en flygplats på ön .
Med mitt djurintresse har jag vetskap om Komodovaranerna, att deras saliv har extremt hög
bakterieflora. Ett litet bett kan vara livsfarligt. De befinner sig inta bara på land , utan simmar även utanför Komodo. En guidad visning är nog att föredra , med tanke på att de kan springa fort , kortare sträckor. Hälsningar från ett kylslaget Saltsjö-Boo , Lennart