Vi är tillbaks på Gili Air för tredje gången. Efter två trevliga besök är det nu bara kärnbesättningen kvar på båten. Det känns lite tomt, men vi är redo att lämna Bali och Lombok för att sätta kurs mot nya vatten. Raja Ampat hägrar. Vi får se om vi lyckas ta oss dit. Det är långt att segla och monsunen har precis vänt till motvind och motström. Vi har bunkrat mat för tre månader och ska i alla fall göra ett försök. Imorgon kastar vi loss.
För drygt två veckor sedan fick vi besök av Viktors bästa kompis Marlon, storasyster Jennifer och mamma Anna. Så häftigt att få besök av kompisar på andra sidan jorden. De seglade med oss i 12 dagar och Viktor och Marlon lekte från morgon till kväll innan de knoppade in bredvid varandra i ena akterruffen. Vilka bästisar! Vi gjorde en rundresa från den smutsiga hamnen Serangan på Bali, via Lembongan till de lugna södra Gili öarna utanför Lombok, upp till de norra turistiga Gili öarna och sedan över till nordöstra Balis svarta vulkanstränder. Vilka härliga dagar. Vi såg delfiner, fångade tonfisk, snorklade med sköldpaddor, kokade en levande hummer, blev bortkörda från otaliga bojar, bordades 2 ggr av kustbevakning och indonesiska myndigheter, jagades av apor, plockade snäckor och badade, badade, badade och badade. Det var så roligt. Tiden flög iväg. Vi har numera också ett nytt Yatzy rekord på båten. Jennifer rullade in den fantastiska poängen 334!
Väl tillbaka i stinkande Serangan, för hundrade gången, hade vi några intensiva dagar med båtfix och matbunkring. Båda motorerna har nu fått kärlek och ny motorolja och skåpen är fyllda med mat. Vi hann också med en sista surflektion på Kuta Beach. Vilket fint ställe för nybörjarsurf. Det är perfekt att komma dit sen eftermiddag när tidvattnet är lågt och den värsta värmen har lagt sig och sedan surfa fram till solnedgången.
När sedan våra fina vänner Ante och Agnes kom till Galeforce lämnade vi Serangan och tog oss till Lembongan. Monsunen har nu vänt och den dominernade strömriktningen är mot oss. Vi fick köra båda motorerna och gjorde stundom bara 1 knops fart i 6 knops motström. Men solen sken och vågorna var snälla så det var ingen ko på isen. Ett av Antes stora intressen är fiske så en fiskeutflykt blev genast bokad. Klockan ställdes på 4:30 och i mörker och vilda vågor hoppade vi i jollen och lyckades ta oss i land till vår hyrda fiskebåt. Det bar av i full fart mot Nusa Penidas vackra södra kust med dramatiska klippor som sluttar ner i havet. Här är det öppet hav, vild ström och kraftiga dyningar. Första stoppet blev popperfiske vid GT-point. Ante och Rickard kastar som vettvillingar. Kul, men utan framgång. Sedan bar det vidare längs kusten med 2 trollingspön ute efter båten. Till en början fick vi bara rubb-fish från Jakarta, dvs plastpåsar och annat skräp. Grannbåten fångade först en stor fin wahoo och vi delade deras lycka med glada tillrop och applåder. När de sedan drog upp en stor, fin GT var det tyst som i graven på vår båt. Någon gräns finns det faktiskt för hur mycket man kan glädjas med andra. Vi hade många nafsande fiskar och kaptenen cirkulerade envist runt, runt, runt de bra fiskeställena, men det ville sig inte riktigt. Vi gjorde ett sista försök med trolling runt en fantastiskt vacker munkformad klippa. Vi hade egentligen redan gett upp. Men då plaskade det till ordentligt och plötsligt kom en stor manta ray flygande upp ur havet. Wow! All energi var tillbaka och vi cirkulerade några varv till. Då small det till och Rickard drog upp en enmeters wahoo på 7-10 kg. Nu kunde vi åka hem.
Fiskelyckan fortsatte. När vi lämnade Lembongan för att åka till Lomboks södra Gili öar drog vi upp 6 fina små tonfiskar. Nu blev det ännu mer sashimi och grillad fisk. Underbart! Vi tog en boj på Gili Asahan, en ny ö för oss som visade sig vara ett riktigt guldkorn. Ön kändes genuin och oexploaterad, med en liten huvudgata längs ena stranden. Det fanns mer getter än människor på ön och just nu hade de gulliga små killingar till allas förtjusning. Stressen var långt borta och lugnet smittade snabbt av sig. Det fanns en restaurang på ön, den var italiensk och helt förtjusande. Vi åt hemmagjord gelato, smuttade limoncello och hade det bra.
Viktor och Ante, aka fiskekillen, fann varandra i fisket och blev fina kompisar. De fiskade i tid och otid. 🙂
Stort tack till Anna, Jennifer, Marlon, Ante och Agnes för att ni förgyllde vår resa!
Tack för en fantastiskt härlig vecka ?
Kramar Ante & Agnes
Tack själva. Det var super ??