Månad: april 2019

Segling – 330 sjömil närmare Raja Ampat

Segling – 330 sjömil närmare Raja Ampat

27/4 2019 Wangi Wangi, South Sulawesi

Det blev inga revhajar på Gili Lawa Laut, men fin snorkling ändå. Kristallklart vatten, en sköldpadda, enorma fiskstim och vad som såg ut som trevallies. Vid solnedgång lättade vi ankar och seglade söderut mot Flores och Riung. Men vi kommer tillbaka till Komodo och då kanske vi kan få till en guidad tur för att se varanjättarna som är så kända för Komodo.

Vi fick en riktigt fin nattsegling till Riung och gjorde 5-11 knops fart på kryss över lugnt vatten. Än en gång seglade vi i en vacker mångata. Riung visade sig vara en liten, genuin by där turister ibland har vägarna förbi. Nere i hamnen låg en öde restaurang utan gäster, men som kunde trolla fram en enkel och god lunch. Vi fick vänta i en timme på maten, men en svag bris från havet gjorde det uthärdligt. Bybor kom förbi och pratade medans vi väntade och alla var hjälpsamma. Det var en kristen by även om böneutrop kunde höras på avstånd. Efter lunchen gjorde vi ett tappert försök att proviantera. Vi behövde diesel och längtade efter färsk frukt. Trots dagens varma timme tågade vi in i byn. Husen stod i knähögt vatten på pålar och bybarnen vadade mellan husen. Det såg mysigt ut. Vi fick tag på papaya, vattenmelon, ägg, bakpulver och diesel. Bakpulver är livsviktigt här på båten, då det behövs till våra favoritfrukostar – amerikanska pannkakor och scones. Nu kände vi oss fullt utrustade för överfarten till Södra Sulawesi. Men först måste vi snorkla lite vid öarna utanför och begav oss till Nusa Rutong där vi fick ett fantastiskt dopp i solnedgången, fin snorkling morgonen efter och sedan iväg.

Det är 240 sjömil till södra Sulawesi och nationalparken Wakatobi. Vi har siktet inställt på Wangi Wangi. För oss innebär det 1 dygn och 19 timmar. Resan börjar i stiltje och vi går för motor. Havet är alldeles stilla och vi får några härliga timmar på trampolinen med högläsning och mindfullnes. Vid tretiden på natten kommer vinden och vi hissar segel i mörkret. Vi har 10-18 knops halvvind och rullar fram i 6-10 knop. Framåt morgonkvisten ser vi flera squalls på radarn och lyckas sicksacka igenom dem med bara några få regnstänk på oss. Sjön bygger upp och vågorna blir större. Squallsen fortsätter att komma och vi seglar vidare i ganska hård vind. Mitt under den andra natten smäller det till, bommen faller ner på taket och storseglet hänger och fladdrar. Vi lyser med strålkastaren och försöker klura ut vad som har hänt. Revögglan i storens bakkant har nötts av. Det är bara att ta ner storen och köra järngenuan resten av vägen. Några timmar senare når vi Wangi Wangi och nu ligger vi tryggt ankrade innanför revet som omger hamnen. Efter att ha avlöst varandra i 3-timmars pass under två nätters segling är vi ganska slitna och redo att knoppa en stund efter ankringen. Men det är inte barnen och heller inte grannbåten. En trevlig österrikare kommer genast på besök med dingen. Vi äter papaya och han ger oss sina bästa tips om Wakatobi och Raja Ampat där han varit flera gånger. Det är sååå trevligt med besök och än en gång får vi känna på den sköna långseglarkulturen där man hjälps åt så mycket man kan. What you give is what you get.

Det känns som att vi har kommit till ett mysigt ställe trots att hela första dagen regnat bort. Vi får se när det klarnar.

Posted by Rickard & Maria in Familj, 4 comments
Österut – klarare vatten och friskare korall

Österut – klarare vatten och friskare korall

22/4 2019 Gili Lawa Laut, Komodo

Nu har äventyret börjat på nytt. Vi har lämnat de välbekanta vattnen kring Bali och Lombok med sikte österut mot Raja Ampat. Vi befinner oss just nu på Gili Lawa Laut utanför Komodo. Enligt guideboken kan här vara packat med båtar och huggsexa om bojarna. Det råder ankringsförbud då det är nationalpark. Vi gick upp kl 4 på morgonen och racade hit för att få en av de åtråvärda bojplatserna. Vi började med att stångas i motström, ett tag gick fick vi faktiskt bakåt. Men vi kom igenom och belönades med en stor flock delfiner som hoppade bredvid båten. Vi kom fram vid 8-tiden på morgonen. Viken låg öde och alla (två) bojar lediga. Skönt. Vi fick vår plats, vi fick till och med välja. Här är magiskt. Turkost, kristallklart vatten mot Komodoöarnas karakteristiska ludna vulkankullar. Vi slängde i jollen och dingade direkt in för att snorkla. Wow. Olika sorters nemofiskar, en sköldpadda, stora fiskar och enorma fiskstim. Riktigt rolig snorkling. I eftermiddag ska vi kolla in Crystal Rock och hoppas få se revhajar.

Vi har tagit oss dryga 200 sjömil från Lombok. Det har blivit mycket segling, ganska mycket kryss, men även fantastisk halvvind med code zeron. Vi hade en skön nattsegling mellan Moyo Island utranför Sumbawa till Gili Banta vid Komodo. Vi gick på kryss nästan hela vägen. Det blåste 15-18 knops motvind och vi susade fram i 7-11 knop. Fullmånen lös upp en gata framför båten och plötsligt mitt i natten fick vi sällskap av delfiner som simmar med och leker och hoppar vid fören. Då är det svårt att vara trött trots nattens sena timme.

Sedan vi lämnade Lombok har vattnet blivit kallare och kallare och klarare och klarare. Här fryser man nästan, men det är underbart att få snorkla i klart vatten igen. Man får flashbacks från Anambas.

Ikväll kastar vi loss för ännu en nattsegling med sikte på Riung mitt på den stora ön Flores, 93 sjömil och ca. 17 timmar bort. Här tror vi att vi ska kunna proviantera lite frukt och grönsaker samt fylla på diesel inför den långa överfarten till södra Sulawesi, 250 sjömil.

Tjolahopp.

 

Posted by Rickard & Maria in Familj, 2 comments
Härliga tider

Härliga tider

Vi är tillbaks på Gili Air för tredje gången. Efter två trevliga besök är det nu bara kärnbesättningen kvar på båten. Det känns lite tomt, men vi är redo att lämna Bali och Lombok för att sätta kurs mot nya vatten. Raja Ampat hägrar. Vi får se om vi lyckas ta oss dit. Det är långt att segla och monsunen har precis vänt till motvind och motström. Vi har bunkrat mat för tre månader och ska i alla fall göra ett försök. Imorgon kastar vi loss.

För drygt två veckor sedan fick vi besök av Viktors bästa kompis Marlon, storasyster Jennifer och mamma Anna. Så häftigt att få besök av kompisar på andra sidan jorden. De seglade med oss i 12 dagar och Viktor och Marlon lekte från morgon till kväll innan de knoppade in bredvid varandra i ena akterruffen. Vilka bästisar! Vi gjorde en rundresa från den smutsiga hamnen Serangan på Bali, via Lembongan till de lugna södra Gili öarna utanför Lombok, upp till de norra turistiga Gili öarna och sedan över till nordöstra Balis svarta vulkanstränder. Vilka härliga dagar. Vi såg delfiner, fångade tonfisk, snorklade med sköldpaddor, kokade en levande hummer, blev bortkörda från otaliga bojar, bordades 2 ggr av kustbevakning och indonesiska myndigheter, jagades av apor, plockade snäckor och badade, badade, badade och badade. Det var så roligt. Tiden flög iväg. Vi har numera också ett nytt Yatzy rekord på båten. Jennifer rullade in den fantastiska poängen 334!

Väl tillbaka i stinkande Serangan, för hundrade gången, hade vi några intensiva dagar med båtfix och matbunkring. Båda motorerna har nu fått kärlek och ny motorolja och skåpen är fyllda med mat. Vi hann också med en sista surflektion på Kuta Beach. Vilket fint ställe för nybörjarsurf. Det är perfekt att komma dit sen eftermiddag när tidvattnet är lågt och den värsta värmen har lagt sig och sedan surfa fram till solnedgången.

När sedan våra fina vänner Ante och Agnes kom till Galeforce lämnade vi Serangan och tog oss till Lembongan. Monsunen har nu vänt och den dominernade strömriktningen är mot oss. Vi fick köra båda motorerna och gjorde stundom bara 1 knops fart i 6 knops motström. Men solen sken och vågorna var snälla så det var ingen ko på isen. Ett av Antes stora intressen är fiske så en fiskeutflykt blev genast bokad. Klockan ställdes på 4:30 och i mörker och vilda vågor hoppade vi i jollen och lyckades ta oss i land till vår hyrda fiskebåt. Det bar av i full fart mot Nusa Penidas vackra södra kust med dramatiska klippor som sluttar ner i havet. Här är det öppet hav, vild ström och kraftiga dyningar. Första stoppet blev popperfiske vid GT-point. Ante och Rickard kastar som vettvillingar. Kul, men utan framgång. Sedan bar det vidare längs kusten med 2 trollingspön ute efter båten. Till en början fick vi bara rubb-fish från Jakarta, dvs plastpåsar och annat skräp. Grannbåten fångade först en stor fin wahoo och vi delade deras lycka med glada tillrop och applåder. När de sedan drog upp en stor, fin GT var det tyst som i graven på vår båt. Någon gräns finns det faktiskt för hur mycket man kan glädjas med andra. Vi hade många nafsande fiskar och kaptenen cirkulerade envist runt, runt, runt de bra fiskeställena, men det ville sig inte riktigt. Vi gjorde ett sista försök med trolling runt en fantastiskt vacker munkformad klippa. Vi hade egentligen redan gett upp. Men då plaskade det till ordentligt och plötsligt kom en stor manta ray flygande upp ur havet. Wow! All energi var tillbaka och vi cirkulerade några varv till. Då small det till och Rickard drog upp en enmeters wahoo på 7-10 kg. Nu kunde vi åka hem.

Fiskelyckan fortsatte. När vi lämnade Lembongan för att åka till Lomboks södra Gili öar drog vi upp 6 fina små tonfiskar. Nu blev det ännu mer sashimi och grillad fisk. Underbart! Vi tog en boj på Gili Asahan, en ny ö för oss som visade sig vara ett riktigt guldkorn. Ön kändes genuin och oexploaterad, med en liten huvudgata längs ena stranden. Det fanns mer getter än människor på ön och just nu hade de gulliga små killingar till allas förtjusning. Stressen var långt borta och lugnet smittade snabbt av sig. Det fanns en restaurang på ön, den var italiensk och helt förtjusande. Vi åt hemmagjord gelato, smuttade limoncello och hade det bra.

Viktor och Ante, aka fiskekillen, fann varandra i fisket och blev fina kompisar. De fiskade i tid och otid. 🙂 

Stort tack till Anna, Jennifer, Marlon, Ante och Agnes för att ni förgyllde vår resa!

Posted by Rickard & Maria in Familj, 2 comments