Gästinlägg 1 – Skräcknätter

Gästinlägg från nya besättningen på Galeforce. Ny kapten är Rickards bror Johan som seglar med fru Natali, barnen Anton 6 år, Rasmus 4 år och farfar Claes:

När Rickard och Marias familj hade åkt skulle vi proviantera.

150 l diesel som en båt kom ut med i 25 l dunkar.
Gasol skulle hällas från en stor indonesisk tub till båtens thailändska tuber med en tjuvkoppling-slang vilket inte var det lättaste.

Första egna båtfärden gick för motor till ön Penida öster om Bali. I sundet mellan Penida och Ceningan var det motström så att 5 km tog ca 3 h, ena motorn tappade kylning och fick stängas av. 

Vi svängde in bakom Ceningan där vi tänkte ligga över natten. Plötsligt gick djupet från 200 m till 1 m, vi lade i backen men ena rodret skrapade i korallen. 

Det var bara att fortsätta i motströmmen till en by på nordvästra Penida. Vi tog en fin boj med namn på och nytt grovt rep ca 400 m från stranden, vilket visade sig vara en fälla. 

Mitt i natten var det spring-ebb i fullmånen. Vi såg ett korallrev som stack upp 10 m från båten. Vi kämpade hela natten för att komma loss från bojrepet som hade trasslat sig i ena propellern och skurit in i ena centerbordet, genom att Johan dök med cyklop och undervattenlamporna tända. Anton och Rasmus fick flytvästar och alla var skräckslagna för att båten skulle förlisa. 

Vi kom loss kl. 5 och seglade 8 h till en skyddad vik i SV Lombok där vi låg kvar i två nätter för att lugna nerverna. Varav en dagsutflykt till en obebodd  ö där det fanns mycket snäckor och nyfikna apor. 

Nästa segling var till Sengigi i hård medvind som toppade i 13 knop med bara ett försegel i hård sjö. 

I Sengigi var det för stora vågor för att ankra så efter några ankrings-försök seglade vi till Medana bay Marina på NV Lombok. Där låg ett dussin segelbåtar, alla på bojar, men vi ankrade. 

På natten kom en storm och höga vågor. Ankaret draggade och vi drev in i en grannbåt samtidigt som ankarlarmet tjöt. Regnet vräkte ner så att sikten var begränsad trots att Natali lyste tappert med strålkastaren. Vi drog upp ankaret och flyttade det upp i vind, men det draggade efter ett tag igen. Vi provade längre ut i bukten men där var det djupare och vi draggade. 

Från land såg de vår situation och lyste på en boj. Vi försökte fånga den men båtshaken rycktes ur Claes händer. Vi ankrade ett tiotal gånger till innan stormen lugnade sig på morgonen. Det var skräcknatt nummer två. 

Det var ganska stor förödelse i hamnen, bryggor hade gått av, en bojpråm hade slitit sig och krossat flera lokala fiskebåtar, gräsmattor hade täckts med decimetertjock sand från stranden. 

Nu ligger Gailforce säkert på en boj.