Indonesien. Härligt att vara tillbaka. Från Puteri Harbour i Malaysia korsade vi Singapore Strait för tredje gången och landade i den lyxigaste marinan hittills, Nongsa Point marina på Batam i Indonesien. Vi hamnade bredvid barnbåten Rehua med de engelska killarna Tyrie 13 och Aneas 9, våra vänner från Anambas. Kul!
I Puteri Harbour fanns det också en barnbåt med tre supergulliga lite äldre amerikanska barn, två killar och en tjej i åldrarna 13 till 17. Familjen hade långseglat i 11 år (!) i sin aluminiumbåt med först fyra och nu tre barn. De var jättesociala på amerikanskt maner och tog med oss på nattmarknad där vi blev meddragna mellan matstånden och fick prova all möjlig konstig mat. Det mesta var friterat eller alldeles för sött men roligt ändå. De amerikanska barnen hade varit där flera gånger och tyckte att det var veckans höjdpunkt. Våra barn rynkade mest på näsan. Men vi köpte en del frukt, bland annat 3 kilo mango som vi fortfarande njuter av.
Vi bunkrade för glatta livet i Putteri Harbur efter råvarubristen på Anambas. Vi köpte 8 kg ljuvlig fetaost (40 paket), 10 kg cheddar, en massa pasta och fyllde frysen med malet kött och kyckling. Nu är vi rustade för öde ö-liv ett halvår framåt. 🙂
Om Putteri Harbour var tillbaks till civilisationen så var Nongsa en semester i semestern. Nongsa är en lyxresort med stor härlig pool och allt annat man kan önska sig, dock till Singapore priser. Viktor älskade poolen och lärde sig faktiskt äntligen simma med riktiga pizzabagare och grodbensparkar. Det blev simfest med godis och fotbollschips! Han var mycket stolt! I övrigt passade vi på att byta olja på motorerna. Ett mindre spännande måste. Rickard fyllde år medans vi var i Nongsa och fick en diskfri dag. 🙂
Efter 5 dagar lämnar vi lyxlivet i Nongsa för att göra det vi kom hit för – segla. Vi provar på lite långsegling, 330 NM nonstop till Belitung utanför Java. Det börjar bra med sol och fin vind, först lite för lite vind och sedan härliga 15 knops vind till vilken vi susar fram i 12-13 knop. Härligt! Resan tar dryga 50 timmar och andra natten bjuder på frisk kuling. Maria väcker Rickard mitt i natten med orden ”det blåser ganska mycket” och snart har vi ett oväder över oss. Med full stor och 35 knops vind dundrar vi genom regnet och försöker hålla nere farten. Plötsligt ser Maria ljuslyktor genom regnet och konstaterar att det finns ett fartyg där ute och det är nära. En fiskebåt lyser på oss med strålkastare, vi lyser tillbaks och dundrar förbi, lite för nära på det stora havet. Läskigt. I fortsättningen tar vi nog en rev i storen inför natten.
Belitung verkar vara ett mysigt ställe. Stränderna är vita med fast sand, precis som man vill ha det. Vattnet känns rent och snorklingen lovande efter en förmiddagstur med clownfiskar och blue spotted sting ray. Det finns inte mycket västerlänningar här och indoneserna är nyfikna på oss, ropar och vill ta bilder. Viktor sticker ut med sitt blonda hår. Han gillar inte riktigt uppmärksamheten. Maten på restaurangerna är inte anpassad för västerlänningar och personalen kan inte engelska. Maria roar sig med att plugga indonesiska och blir lika stolt varje gång hon förstår ett ord.
På båten läses det mycket böcker, tjejerna är riktiga bokslukare och Viktor övar flitigt för att lära sig. Han vill också lära sig engelska så att han kan prata med andra barn. Vi vuxna slukade klassikern Treasure Island med pirater, skatter och rom. För stämningens skull var vi också tvungna att köpa några flaskor rom som tilltugg. 🙂
Nu är det klart att vi ska få vårt första besök från Sverige. Rickards pappa Claes och bror Johan med familj kommer och hälsar på oss på Bali i mitten av januari. De ska även låna Galeforce ett tag när vi flyger till Nya Zealand. Ska bli väldig roligt!
Nästa stopp blir Kalimantan på Borneo med vilda orangutanger, men först ska vi hänga här ett tag.
Senaste kommentarer