Månad: november 2018

Vi är nu tillbaka i Malaysia i Putteri Harbour Marina och känner oss som hemma. Det finns för och nackdelar med att vara tillbaka i civilisationen. Det är inte så tokigt att ha restauranger och välsorterade mataffärer runt hörnet. Dusch och tvätt är också välkommet. Barnen är så rena och fina att man knappt känner igen dem. Kläderna har också mindre mögelfläckar än vanligt. Maria har även klippt håret på en express-salong, 10 minuter för 40 kr inklusive en avslutande dammsugning av håret. Härligt! Den största nackdelen är det smutsiga vattnet, för att inte tala om bristen på fina stränderna som man hade helt för sig själv på Anambas. Men hur är det de säger, kontrasterna gör resan.

Sista dagarna på Anambas var magiska. Viktor är nu en stolt snorklare. Han kan inte simma, men hänger gärna med och snorklar en halvtimme guppandes i badring. Det var som att det öppnades en ny värld för honom. Jätteroligt!

Vid vår sista ankring bodde en stor sköldpadda. Vi såg honom varje dag ätandes sjögräs på botten och då och då gå upp till ytan för att andas. Två gånger kom han fram och hälsade på oss på 1 meters avstånd. Vilken upplevelse!

Efter anambas styrde vi kosan mot Tioman Islands, en ögrupp på Malaysias östkust. Vi påbörjade resan kl 18 vid solnedgången, åkte hela natten och kom fram till lunch följande dag. Den var en fin stjärnklar, månfri natt. Vindstilla, så vi gick för motor. Det var ganska mycket trafik så vi var tacksamma för vår AIS plotter som tydligt visar riktning och hastighet på alla fraktbåtar som korsade vår väg. Det var en mysig resa, man låg på trampolinen och tittade på stjärnorna.

Tioman var en besvikelse. Gula, fula stränder fulla med strandflugor och fladdermusspillning. Korallen var egentligen ganska bra, men vattnet var grumligt på grund av fel säsong och monsun. Vi bunkrade skattefri alkohol och choklad och reste snabbt vidare. För att inte dissa Tioman helt så stannade vi faktiskt på några fina öar på väg mot Puteri Harbour. En av öarna hade stora hav av hundratals anemoner med clownfiskar av olika slag till Marias förtjusning.

Det har blivit en del lättvindssegling på sista tiden och vi har provat vårt fjärde försegel, Code Zeron, ett stort rullsegel som sitter på peken. Det var lurigt att få på plats första gången, men bjöd på riktigt rolig segling. Sedan dess har vi använt det flera gånger. I rätt vindriktning går vi snabbare än vinden. Riktigt häftigt!

Nu väntar vi bara på att våra Indonesiska visum ska bli klara innan resan fortsätter mot Bali.

Anambas fortsätter att leverera. Man vänjer sig aldrig riktigt vid det kristallklara vattnet och de öde stränderna som finns överallt. Det är otroligt vackert här både över och under ytan. Snorklingen är lika rolig varje gång. Korallen är vacker och varierad med mycket fisk i olika storlek och färg. Clownfiskarna i sina anemoner är Marias favorit.

Det är lurigt med proviantering på Anambas. Fisk finns överallt. Ris, mjöl, ägg, frukt och grönsaker går att få tag på i Terempa, huvudbyn på Anambas. Det mesta annat är svårt till omöjligt. Vin tillhör det sistnämnda och är slut sedan länge. Den medhavda provianten från Malaysia börjar sina och bli gammal. Igår slängde vi 6 kilo fryst kyckling  som blivit dålig. Vi upptäckte också fullt med skalbaggar i spagettin. 9 kilo åkte i havet och alla skåp är nu kliniskt rengjorda med klorin. Det frysta brödet är också slut. Vi bakar nu eget bröd för glatta livet. Scones i omniugn, tunnbröd i stekpanna och vad vi kan hitta på. Härligt med nybakt bröd! Det känns tryggt att vi i alla fall har gott om kaffe :). Vi klarar oss ändå bra på det Anambas har att erbjuda. Sashimi på tonfisk är en återkommande storfavorit. Vi har också fått smak på färsk kokos. Vi plockar nötter på stränderna och skrapar ur. Det är saftigt och mättande. Ett riktigt super-mellis. De är inte helt lätta att bryta sig in i, men efter ett tiotal nötter har Rickard nu fått in snitsen med macheten.

Vi har bestämt oss för att lägga om resrutten. Vi skippar Borneo och Filippinerna och åker istället mot Bali och Lombok. En oplanerad månad på Anambas gör att vi nu har nordostmonsunen mot oss på väg mot Filippinerna. Men det är inte enda anledningen till den nya rutten. Klart krokodilfritt vatten i Indonesien lockar mer än Borneos bruna. Vi har också kommit fram till att vi inte får med oss båten hela vägen till Nya Zealand. Vi tar istället flyget från Bali och åker dit redan nu i vinter. Galeforce får då vila i en marina.

Vi har nu en vecka kvar på Anambas innan visumet går ut och vi måste segla vidare. Vi ska njuta så länge det varar och snorkla, snorkla och snorkla 🙂

Ciao