Månad: september 2018

Det är 30+ ute men underbart svalt och skönt i båten. Vi ligger i Puteri Harbour, Malaysias nyaste marina, ett stenkast från Singapore, och kör AC:n för första gången. Efter fyra dagars segling genom Malackasundet har vi de senaste dagarna levt lyxliv i marinan och slösat syndigt med sötvatten vid både disk och dusch.  Allt är nytt och fräscht men marinans Wifi funkar inte och 2 av 2 torktumlare är ur funktion, vi är ju trots allt fortfarande i Malaysia.

Det var fyra härliga dagar till sjöss utan vågor med blandad vind. Harmoni. Ett kort stopp i Malacka stad hann vi också med. En levande stad med spännande historia. För 3-4 hundra år sedan var det världens mest trafikerade hamn och en knutpunkt för handeln mellan Asien och Europa. Vi gick på museum, njöt chokladmuffins på Starbucks och åt för första gången god genuin Malaysisk mat på en mysig restaurang.

Igår var vi på Legoland. Jo, det finns faktiskt ett här borta i Asien också. Det var så roligt, vackert och välgjort. Viktor var i extas över stort och smått och hela familjen hade en toppendag.

Skolan rullar på, även om nyhetens behag har avtagit. På svenskan har vi under flera veckors tid jobbat med att skriva en spännande berättelse, inspirerade av alla deckare som tjejerna har slukat under resan. Nu är de klara och imorgon är det ”book release” med högläsning, praliner och bubbel (vatten).

På måndag tar vi bussen till Singapore för specialinköp till båten och ännu mer lyxliv. Efter det har vi siktet inställt på Anambas. En grupp paradisöar mellan Singapore och Borneo som tillhör Indonesien. Vi längtar så efter kristallklart vatten, korallrev och fiske. Det blir vår första längre seglats över öppet hav och första stopp i Indonesien. Det är en del byråkrati att sätta sig in i och förberedelserna är i full gång. Om någon vill mönstra på och hjälpa till med överfarten så kan vi behöva en extra nattvakt ombord. Vi kastar loss om cirka en vecka. Vill du följa med?

Regnet smattrar mot båttaket, som varje natt i den här delen av världen under sydvästmonsunen. Men det gör inget för nu är alla fönsterluckor täta och vi kan sova lugnt i alla väder. I några få dagar stod vi faktiskt med tom lista över prio ett fix på båten. Idag seglade dock en nykomling upp. Sötvattenpumpen dog. Vilket betyder inget rinnande vatten ombord. Det är lite jobbigt.

I övrigt är vi rätt trötta på Malaysia. Visst finns det guldkorn som Kuala Lumpur där skyskrapor varvas med mysiga parker och bra shopping. Där allt känns välplanerat och fräscht, i stark kontrast till resten av landet. På andra änden av skalan har vi Port Klang som tar pris i omysighet. Marinan ligger ett par distans uppströms en smutsig, stinkande flod. Allt är förfallet och skräpigt.

Nu är vi i Port Dickson, en gammal stad med militärisk bakgrund och en del hyfsade stränder. Idag gjorde vi ett första försök att ta oss till en av stränderna med taxi, men glömde väskan med badkläderna vid jollen. Något modfällda strosade vi längs stranden och hittade i alla fall en mysig restaurang som faktiskt hade god mat. Det är ganska sällsynt här i Malaysia. Vi kommer att besöka den igen.

Ombord på båten forsätter tjejerna att sluka böcker. Imorgon är det ny bokfest med sällskapsspel och godsaker. Viktor har lärt sig simma hundsim, men vägrar bestämt träna på riktiga simtag. Annars är han en glad hjälpreda som vill mecka båt med pappa och hjälpa till med segling och ankring och allt annat ombord.

Vi har tagit ett par regäla skutt söderut och haft riktigt fin segling. Vi har för första gången använt gennakern. Det var på en lång dagsetapp på 78 NM då vi verkligen behövde göra några extra knop. Vi hade perfekt vind i ryggen och gjorde som mest dryga 13 knop. Vi seglade från soluppgång till solnedgång och hade en fantastisk dag.

Nästa stopp blir Malacka.

Vi seglar vidare söderut längs Malaysias västkust, eller seglar och seglar, än så länge har vi inte haft vädret med oss. Antingen är det sol och stiltje eller för mycket vind och regnbyar. Vi måste ta hjälp av järngenuan. Men dieseln är billig och vi har det ganska bra ändå. Någon fisk har vi inte fångat sedan vi kom till Malaysia trots åtskilliga försök. Havet är grumligt och några koraller syns inte till. Men det finns mysiga ställen här ändå.

Telaga var charmigt med många små restauranger, riktigt fina utflyktsmål och gott om trevliga båtgrannar.  Vi träffade Mike and Gay, som vi träffat tidigare i Phuket, två supergulliga pensionärer från Australien som byggt sin egen båt, Expeditus, för snart 40 år sedan i sann hippieanda och seglat jorden runt långt innan GPS och många andra hjälpmedel som vi idag ser som en förutsättning. De seglar fortfarande i samma båt, katten är med, och de delar generöst med sig av sjökort, historier och goda råd.

Några av höjdpunkterna i Telaga var utlfykten upp på Langkawis högsta berg. En brant gondollift lyfte upp till 700 meters höjd. Fantastisk utsikt! Samt att bada i ”7 Wells Waterfall”. Efter en svettig klättring upp till vattenfallet var det underbart att bada i kallt klart sötvatten som forsade ner genom ett antal runda pooler som var perfekta att ligga och plaska i.

Penang med sin lyxiga marina var också ett trevligt stopp trots att Rickard blev magsjuk (igen!) och världen stannade i några dagar. Efter att ha blivit ordentligt myggbitna de första nätterna i marinan fick vi myggnäten på plats och klarade oss sedan bättre. Det var första gången på resan som vi haft bekymmer med mygg. När man ligger för ankar ute på vattnet är det sällan något problem. George Town, Malaysias näst största stad, bjöd på storstadsliv med shopping, skyskrapor och dyra restauranger. Vilken konstrast mot att ligga för ankar vid ensliga öar!

Lika skönt som att komma till storstan var det att lämna den. Vi är nu vid ön Pangkor, halvvägs mellan Phuket och Singapore och ligger återigen för ankar vid en fin strand. Här blir vi nog kvar ett par dagar och vilar upp oss innan vi återigen fortsätter söderut mot Malackasundet. Då hoppas vi på bättre segling och mer fisk 🙂

Utanför båten är en vägg av tät djungel. Örnar cirkulerar över trädtopparna. Vi ligger ankrade i en vik alldeles ensamma. Vilken kontrast från de senaste dagarna då vi för fösta gången legat och trängts i en marina. Vi är i Malaysia. Nytt land, ny kultur. Spännande, men också lite vemodigt att lämna underbara Thailand.

Från Ko Phi Phi hade vi en härlig segling till Ko Rok Nok (40 NM) med bra vind och mycket fisk. Fyra fina tonfiskar drog vi upp. Lika roligt varje gång det nappar. Viktor är så engagerad i både fiskandet och ätandet av fisk. Tjejerna är mindre entusiastiska och tycker att det räcker med fisk en gång i veckan. Vi försöker begränsa till en gång om dagen. Ko Rok Nok regnade bort. Vi hittade i alla fall ett sätt att samla regnvatten med båttaket och fyllde vattentanken på en timme. Väldigt bra när watermakern trasslar. Tur också att snorklingen var bra. Vi såg bland annat en muräna.

Nästa segling till Ko Lipe (46 NM) bjöd på både oväder, stiltje och tre nya fina tonfiskar. På Ko Lipe låg vi ankrade alldeles intill ett korallrev med massor av fisk, en fin sandstrand och trevliga restauranger. Underbart!

 Efter Ko Lipe har vi inte haft någon vind alls och har istället puttrat runt för motor. Tur då att dieseln kostar 3 Ringgit/liter (6,60 kronor). Ganska mysigt och bekvämt att bara vara ute på sjön, utan vågor och seglingsbestyr. Båtskolan kan också fortlöpa mer som vanligt. Vi har inte heller fått någon fisk, men vi såg en val (alternativt en haj) alldeles intill båten. Vilket ståhej det blev.

Vi är nu inne på andra skolveckan. Första idrottslektionen besteg vi utsiktsberget på Ko Phi Phi. Svettigt men vackert! Det är fullt upp för oss vuxna att förbereda lektioner och fixa med allt. Tjejerna jobbar på duktigt och klagar högljutt om någon lektion missas. Samtidigt så bråkas det en hel del och lärarna ifrågasätts nog lite mer än fröknarna i skolan. Hur som helst så har vi ganska roligt allihop.

Nu ser vi fram emot att utforska Langkawis öar.

Hasta la vista!