Skottdagen

I skydd av regnet sitter vi under att litet tak tillsammans med ett stort gäng andra turister. Alla väntar vi på att ett svart moln av ca 2 miljoner fladdermöss ska välla ut ur världens största grottsystem. Om vi har tur får vi även se fladdermushökar jaga fladdermössen utanför grottöppningen.

Vi befinner oss i Mulu National Park, Borneos mest berömda nationalpark. Resan hit har varit dyr då det inte finns några vägar. Enda sättet att komma hit är att flyga, vi påbörjade resan i Kuching dit vi hade återvänt från Bako National Park. Första etappen var en 4,5 h båtresa uppströms längs floden till staden Sibu. Därifrån tog vi en buss till Niah National Park (7 h), ett naturligt stopp på vägen. Vi stannade en dag och besökte världens största grottöppning, 60 m hög och 250 m lång. Ett stort svart hål som osade fladdermus- och swiftletskit. Skiten låg i ett tjockt brunt lager och gjorde marken hal.

I parken stötte vi på Ellinor och Martin igen.

Efter Niah tog vi bussen till Miri, en mysig välmående stad. Vi lyckades dock välja ett riktigt skabbigt hotellrum utan fönster där det kryllade av kackerlackor. Vi drog ut sängen till mitten av rummet, trots det lag Rickard och sprattlade hela natten.

Kl 5.15 var det dax att gå upp för att hinna med flyget, ett litet propellerplan som tog oss direkt till nationalparken. Under den 25 min långa flygturen bjöds vi och 10 andra passagerare på vacker utsikt medan 2 flygvärdinnor serverade apelsinjuice. Maria tyckte dock att det bästa med flygresan var påsen med lösgodis som köptes på flygplatsen. Sällan har godis smakat så gott.

Väl framme gjorde vi oss hemmastadda i sovsalen och tog en guidad tur till 2 av parkens grottor, den största och den vackraste. Läckert!

Den största grottan, Dear Cave, inkluderar en jättesal som ar 120 m bred och 90 m hög. Denna grottan är hem till 2 miljoner fladdermöss av 20 olika arter och det är dessa vi väntar på nu.