Borneos djungler

Vi har hamnat lite offtack och befinner oss nu på Borneo. Vi fick nys om Airasia, asiens motsvarighet till Ryan Air och fick tag på ett par billiga biljetter (ca 300 kr st). Kul att vara lite spontan.

Innan vi hittade till Borneo spenderade vi ytterligare två dagar i Georgetown. Vår plan på att bestiga Penang Hill (830 m) sprack för tredje gången i rad och istället åkte vi tillbaka till Penang Botanical Garden och slappade en hel dag. På kvällen sparng vi på Rickards vänner Ellinor och Martin, tog några öl och utbytte reserfarenheter.

Dagen därpå slappade vi på stranden, fortfarande tillsammans med Ellinor och Martin. Kl 20 tog vi bussen till Kuala Lumpor (KL) och hoppade på flyget till Kuching Borneo efter att ha sovit några timmar på KL:s utomordentligt fräscha flygplats (KLIA).

Vi anlände till Kuching tidigt på morgonen och spenderade våra första timmar med att leta bostad. En knivig uppgift. Vi fastnade för det billigaste, skitigaste och skabbigaste stället. Maria vantrivdes oerhört och vi flyttade nästa dag.

Kuching är en halvmiljonstad som växt upp kring Sarawak River. Det bästa är att strosa längs floden och tala med den vänliga befolkningen som mest består av urbefolkningen Iban, men även Kineser och Malayer.

Dagen efter fastnade vi i en liten fiskeby (35 km från Kuching) efter att ha missat sista bussen. Vi hade inte insett vår knipa förrän en snäll Kines hade erbjudit oss lift in till stan. Han ville bara ha betalt för bensinen.

Nu har vi äntligen kommit fram till Borneos djungler. Bako National Park, Borneos äldsta nationalpark med sju olika ekosysten och massor av konstiga djur. Här finns bl.a. skäggiga grisar och långnosade apor (finns endast på Borneo). Vi hade turen att se båda. Dessutom blev vi attakerade av kaxiga silverlövs apor som försökte stjäla vår frukost. Några bröt sig till och med in på rummet och stal nudlar och möjligen Marias blåa bok.

Ellinor och Martin är här.

Rickard har skavsår.

Vi går väldigt långt varje dag.

Vi är trötta.