Månad: februari 2004

Skottdagen

Skottdagen

I skydd av regnet sitter vi under att litet tak tillsammans med ett stort gäng andra turister. Alla väntar vi på att ett svart moln av ca 2 miljoner fladdermöss ska välla ut ur världens största grottsystem. Om vi har tur får vi även se fladdermushökar jaga fladdermössen utanför grottöppningen.

Vi befinner oss i Mulu National Park, Borneos mest berömda nationalpark. Resan hit har varit dyr då det inte finns några vägar. Enda sättet att komma hit är att flyga, vi påbörjade resan i Kuching dit vi hade återvänt från Bako National Park. Första etappen var en 4,5 h båtresa uppströms längs floden till staden Sibu. Därifrån tog vi en buss till Niah National Park (7 h), ett naturligt stopp på vägen. Vi stannade en dag och besökte världens största grottöppning, 60 m hög och 250 m lång. Ett stort svart hål som osade fladdermus- och swiftletskit. Skiten låg i ett tjockt brunt lager och gjorde marken hal.

I parken stötte vi på Ellinor och Martin igen.

Efter Niah tog vi bussen till Miri, en mysig välmående stad. Vi lyckades dock välja ett riktigt skabbigt hotellrum utan fönster där det kryllade av kackerlackor. Vi drog ut sängen till mitten av rummet, trots det lag Rickard och sprattlade hela natten.

Kl 5.15 var det dax att gå upp för att hinna med flyget, ett litet propellerplan som tog oss direkt till nationalparken. Under den 25 min långa flygturen bjöds vi och 10 andra passagerare på vacker utsikt medan 2 flygvärdinnor serverade apelsinjuice. Maria tyckte dock att det bästa med flygresan var påsen med lösgodis som köptes på flygplatsen. Sällan har godis smakat så gott.

Väl framme gjorde vi oss hemmastadda i sovsalen och tog en guidad tur till 2 av parkens grottor, den största och den vackraste. Läckert!

Den största grottan, Dear Cave, inkluderar en jättesal som ar 120 m bred och 90 m hög. Denna grottan är hem till 2 miljoner fladdermöss av 20 olika arter och det är dessa vi väntar på nu.

Posted by Rickard & Maria in Asien -04, 0 comments

Maria har svårt att sova

Naturen här är enastående. Djungeln är tät och djup, marken täckt av slingrande rötter och vissna löv. Luften är tjock av fukt och lukten av regnskog fyller näsborrarna. Om man är uppmärksam kan man se apor svinga sig i trädtopparna.
Det regnar varje natt långt in på småtimmarna lika säkert som solens strålar bränner på dagen. Det fuktiga klimatet är idealiskt för mygg och vi har för längesedan slutat räkna bett.
Skogen skiftar mellan tropisk regnskog, mangrove och strandvegetation. Den bryts då och då av stora klippblock, floder och vattenfall.

Vackert.

Posted by Rickard & Maria in Asien -04, 0 comments
Borneos djungler

Borneos djungler

Vi har hamnat lite offtack och befinner oss nu på Borneo. Vi fick nys om Airasia, asiens motsvarighet till Ryan Air och fick tag på ett par billiga biljetter (ca 300 kr st). Kul att vara lite spontan.

Innan vi hittade till Borneo spenderade vi ytterligare två dagar i Georgetown. Vår plan på att bestiga Penang Hill (830 m) sprack för tredje gången i rad och istället åkte vi tillbaka till Penang Botanical Garden och slappade en hel dag. På kvällen sparng vi på Rickards vänner Ellinor och Martin, tog några öl och utbytte reserfarenheter.

Dagen därpå slappade vi på stranden, fortfarande tillsammans med Ellinor och Martin. Kl 20 tog vi bussen till Kuala Lumpor (KL) och hoppade på flyget till Kuching Borneo efter att ha sovit några timmar på KL:s utomordentligt fräscha flygplats (KLIA).

Vi anlände till Kuching tidigt på morgonen och spenderade våra första timmar med att leta bostad. En knivig uppgift. Vi fastnade för det billigaste, skitigaste och skabbigaste stället. Maria vantrivdes oerhört och vi flyttade nästa dag.

Kuching är en halvmiljonstad som växt upp kring Sarawak River. Det bästa är att strosa längs floden och tala med den vänliga befolkningen som mest består av urbefolkningen Iban, men även Kineser och Malayer.

Dagen efter fastnade vi i en liten fiskeby (35 km från Kuching) efter att ha missat sista bussen. Vi hade inte insett vår knipa förrän en snäll Kines hade erbjudit oss lift in till stan. Han ville bara ha betalt för bensinen.

Nu har vi äntligen kommit fram till Borneos djungler. Bako National Park, Borneos äldsta nationalpark med sju olika ekosysten och massor av konstiga djur. Här finns bl.a. skäggiga grisar och långnosade apor (finns endast på Borneo). Vi hade turen att se båda. Dessutom blev vi attakerade av kaxiga silverlövs apor som försökte stjäla vår frukost. Några bröt sig till och med in på rummet och stal nudlar och möjligen Marias blåa bok.

Ellinor och Martin är här.

Rickard har skavsår.

Vi går väldigt långt varje dag.

Vi är trötta.

Posted by Rickard & Maria in Asien -04, 0 comments
Nytt land

Nytt land

Nu är vi klara med Thailand för den här gången. Efter Phi Phi åkte vi till koh Lanta och nu har vi tagit oss in i Malaysia. Vi befinner oss på ön Penang, eller närmare bestämt i Georgetown.

Phi Phi var lika bra som första intrycket lovade, trots dyr och skabbig bostad (badrummet sknade handfat) och mycket turister. Phi Phi är otroligt vackert, kanonfina stränder och bra snorkelvatten. Vad mer kan man önska sig. Men även i paradiset lurar faror. Första dagen spenderades i dekadens pa en avskild del av vår strand. Vi byggde sandgubbar och kastade aerobie. När vi lag och vilade som bäst, damp en stor kokosnöt ner med en väldig duns 10 cm fran Marias huvud (se foto). Nära ögat!

Nästa dag tog vi en gruppresa runt Phi Phi öarna. Resan erbjöd 4 snorkelställen (otroliga fiskar!), ett besök på Maya Beach (fran filmen the Beach) samt kajakpaddling. Allt som allt en bra tur trots vissa kajakincidenter. Första kajaken tog in vatten och sjönk så att en guide fick komma och hämta oss. Den andra kajaken surfade på en våg och jagade Maria upp pa stranden. Läskigt värre!

Dagen efter klättrade vi 350 trappsteg till en vacker utkikspunkt. Vi tog en longtailbåt till Longbeach där vi kalasade på en 3 kilos vattenmelon och snorklade (Rickard såg clownfiskar som i ”Hitta Nemo”).

Nästa stopp på resan var Koh Lanta söder om Phi Phi. Vilken ö! Billigt boende, mopedvänlig trafik (sällsynt) och precis lagom stort. Vi gick ut hårt redan första dagen med grottjakt. Efter en timmes djungelvandring kom vi fram till ett läckert grottsystem (många rum) som vi dock inte kunde utforska till fullo då vi glömt ficklampa. Illa! Vi fick springa tillbaka och klarade oss ut ur djungeln precis lagom till skymningen.

Samma kvall i hotellbaren stötte vi på två tyskar (Steffan och David) och en glad kanadensiska (Kaitlyn) som vi nästa dag drog med oss till öns National Park.
Vägarna dit var otroligt dåliga. Stora vattenpölar, gropar, backar och 5 cm damm. National Parken var en besvikelse, men vi hittade ett sidospår till ett vattenfall dar vi kunde ta oss en svalkande dusch. Häftigt och vackert!

Samma dag åkte vi vidare till ett sjözigenar-samhälle. Av dessa människor hyrde vi båt och chauffor inför morgondagen. Målet nästa dag var Koh Mook, en ö två timmar bort med en gömd lagun som endast kan nås genom en lång, vattenfylld grotta. Vi hade dock otur med vädret. Vår longtailbåt var inte gjord för så grov sjö. Vi var genomblöta på mindre än 2 min och trots att det var mitt på dagen frös vi som hundar i blåsten och vätan. Det blev 2 långa timmar. Till sist kom vi fram till grottan. En 80 metars simtur varav 20 i totalt morker. Tur att vi hade ficklampa den här gången. Väl inne väntade oss en liten lagun med en sandstrand och ett litet stycke djungel med sällsynta växter. allt ramades in av ortoligt höga, lodräta klippor. Så höga att solen bara lyser in några få timmar per dag. Man undrar hur ett sådant här ställe kan existera.
Vi fick vara helt ensamma i någon timme innan det kom ett lass av kinesiska gruppresenärer. Medtagen zigenarlunch åts på en öde strand innan en lika jobbig hemfärd väntade.

På kvällen firade vi den lyckade hemfärden med kortspel och fest. Sista dagen pa Koh Lanta spelade vi beachvolly och slappade på stranden.

Resan till Malaysia var lång men bekväm. Vid gränsen stötte vi på trubbel då vi ovetande stannat en dag för mycket i Thailand. Pengarna var slut och vakten var benhård. Böterna fick betalas med en dollarsedel gömd i Rickards sko. Roligt att få användning för den.

Vi spenderade en natt i Butter Worth på lyxhotell. Varmvatten, tv, video och gratis film hör inte till vanligheterna. Nästa dag tog vi färjan till Penang och Georgetown (1,20 kr/pers). Väl framme kollade vi in stan och besökte en vacker moske.

Bostad och mat är billigt. Allt är billigare här än i södra Thailand, foruton alkohol. Människorna här är dessutom mer ödmjuka och bättre på engelska. Allt verkar lite mer organiserat.

Nu är vi framme vid dagens datum. En dag som vi har spenderat mestadels vid stranden. Vi besökte även Penangs Botaniska Trädgård, kanske 5 ggr större än Lunds, tropisk och mäktig.

Vi har fått reda på att man behöver visum för att komma in i Indonesien sedan 1 feb i år. Vi tittade därför förbi Indonesiska Konsulatet för att kolla läget. Byråkrati på hög niva. Det kan bli trubbel med Marias pass som inte har tillrackligt god marginal innan det går ut. Scheisse!

Posted by Rickard & Maria in Asien -04, 0 comments
Det blir bara bättre

Det blir bara bättre

Nu är det riktigt längesen. För tillfället befinner vi oss på en ännu finare ö än Koh Tao, Phi Phi Don. Men låt oss börja från början. Vi spenderade 6 dagar på Kho Tao, av dessa gick 4 åt till dykning. Vi kan numera titulera oss ”Padi Openwater Divers”. Men det gick inte helt smärtfritt. Vi fick 4 dyk på 10-15 meters djup på olika dykplatser. Mängder av koraller och fiskar i alla möjliga färger. Dagarna var intensiva och bitvis krävande med teori och undervattensövningar. Maria hade svårt för att andas utan mask (massor med vatten i näsan). Men det löste sig.

Resan gick sen vidare till Koh Pha-Ngan och Haad Rin, stranden där den omtalade festen Fullmoon-Party äger rum varje månad. Tanken var inte att stanna så länge, men med en fullmåne om 5 dagar tyckte vi det kunde vara värt att stanna.

Första natten hittade vi en läcker bungalow på en klippa med utsikt över Haad Rins strand. En lång, bred och vit sandstrand. Otroligt vacker, om det inte varit för alla turister och nedskräpandet från de eviga festerna.

Trots att man nästan fick bestiga ett litet berg för att komma till Bungalown fick man inte sova ifred från vare sig musik eller mygg. Morgonen var lagom rolig när vi upptäckte att myggnätet var fyllt av myggor som alla kalasat på oss under natten. Vi flydde!

Den nya bungalown var både billigare och bättre och vi fick dessutom trevliga grannar. Några av dem följde med oss på trecking dagen efter. Vi försökte nå Koh Pha-Ngans högsta punkt (627 m), men hittade den aldrig. Det blev en svettig och brant djungeltur ändå.

Utöver det gjorde vi en utflyckt till Mae Haad, en lång och fin strand på andra sidan ön. Mycket lugare, varför bodde vi inte här?

Trots möjligheterna blev kvällarna ganska lugna efter att Rickard första utekvällen hoppade genom en brinnade ring och brände sig på benet. Aj aj, inget bad på ett tag. Lagom till Fullmoon-Party blev Rickard magsjuk, spyr fran en taxi i farten och ligger sedan febrig resten av kvällen. Nice timeing!

Färdiga med Koh Pha-Ngan, Phuket nästa. En lång resa med båt och två bussar. Allt som allt 10 h. Båten var en rostig skorv med sjunkrisk, men annars bekväm. På första bussen fick inte alla sittplats och en av oss satt på golvet. På buss nr 2 hade vi turen att få sittplats (dock inte bredvid varandra), men sätena var skalade för dvärgaseater.

Vi gillade Phuket som stad. Bodde billigt och charmigt på en gammal Kinesisk bordell. Vi stannade bara över en dag då vi besökte 3 olika stränder bl.a. Patong. Stränderna var fina, men turistiga. Transporten till stränderna var blandad. Bussen långsam (10 km per timme), taxin dyr. Vi fann det bäst att lifta.

Nu är vi framme vid dagens datum. Imorse tog vi båten till Phi Phi Don. Första intrycket säger att detta är bäst. Sanden är lite vitare och havet lite grönare.

Posted by Rickard & Maria in Asien -04, 0 comments